Shabby chic – för eller emot?

Det finns nog ingen annan inredningsstil som rör upp så mycket känslor som shabby chic. Det beror kanske delvis på att det är svårt att sätta fingret på exakt vad som är shabby chic, och därför blir det lätt att sortera in det mesta som man inte gillar under denna etikett.

Om man ska definiera vad shabby chic är får man kanske börja med vad det inte är. Att köpa en ny möbel och inte behandla den på något sätt, passar definitivt inte denna inredningsstil. Om man istället köper en ny möbel som ser någorlunda klassisk ut, det kan vara på Ikea, och behandlar den så att den ser äldre ut än vad den är, då är det definitivt shabby chic. Ett annat sätt att beskriva stilen är att säga att det är en amerikansk (närmare bestämt kalifornisk) tolkning av medelhavsländernas inredning, framför allt av influenser från Grekland, Toscana och Provence.

Shabby chic uppstår

Trenden började i Storbritannien, när nya grupper började inreda på ett sätt som liknade stilen i den lantliga överklassens hem. På de stora godsen gjorde det ingenting om det blommiga sofftyget var lite blekt och slitet. Det faktum att man bodde på ett gods och hade en blommig soffa räckte som bevis på att man hade god smak. Många såg shabby chic som en genväg till denna goda smak. Med tiden har också influenser från franska slott, svenskt dekorationsmåleri från 1700-talet, och den amerikanska religiösa rörelsen shakers, tillkommit. Inredningsgudarnas vägar äro outgrundliga.

Ironiskt nog är det idag många som förknippar shabby chic med dålig smak. Samtidigt skulle många av de saker som är mest trendiga inom svensk inredning just nu, och som därför ses som tecken på god smak, betraktas som shabby chic i Storbritannien och USA. Dit hör gamla slagbord, byråer med bortnött färg, och skolplanscher.